Efter att jag slutade amma honom på dagarna när han var sex månader så blev det välling för honom och det visade sig sedan vara det enda han ville ha. Varje dag gjorde jag ordning mat till honom, dukade fram, på med haklapp och för att sedan få lura honom att ta en eller två skedar mat som ofta sprutade ut över bordet. Jag vet inte hur många olika sorters gröter eller burkar han provat som det slutat med att jag fått slänga eller ge till Strumpan (katten).
Men trots detta så kände jag att jag inte ville ge upp utan jag fortsatta att duka fram, värma och prova. Jag har fått höra och läst att det bara är att fortsätta testa för en dag så är han helt enkelt redo att äta och precis så blev det, en dag började han att gapa stort.
Tugga efter tugga, jag fick värma mer och mer, nu är vi nästan uppe i en burk per måltid och det känns så skönt att inte känna samma frustrationsom förut.
Igår när vi var på ica-maxi satt han bara där i vagnen och så fort han började gnälla så var det bara att ge honom en banan bit, så jäkla bra att de ofta har frukt till barnen i butikerna. Förr blev jag alltid stressad när jag åkte iväg och handlade, man vill ju inte ha en gapskrikande unge på armen samtidigt som man ska packa ner matvarorna eller betala i kassan. Nu har jag haft tur som haft en så lugn och glad kille men det har funnits tillfällen då detta hänt mig och jag hatar att folk alltid ska kommentera "Han är lite ledsen" eller "Är det inte roligt att handla?"
-Vad bra att du påpekade det för jag hörde nämligen inte. Och ja, jag är en hemsk mamma som åker till IKEA med sitt stackars barn.
Önskar ibland att folk kunde hålla sina kommentarer för sig själva.
Även om han äter mycket mat så kommer en hel del utanför
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar