Mardröm

Igår var den värsta dagen i mitt liv, det som skulle ha platsat i en hemsk mardröm inträffade. Just nu känns allting som om det var just det, en dröm.

Vi hade precis varit på ica i mariefred och handlat lax och massa annat gott vi skulle äta denna lördagskväll. Klockan var lite innan sex, Jack lekte i köket, jag höll på att städa i hallen och Håkan bar in ved. Håkan ber mig att öppna grinden ner till undervåningen, jag öppnar och fortsätter med att städa i hallen.

Plötsligt hörs ett ljud bakom mig, jag vänter mig om och undrar vad Jack kastat nedför trappen, han brukar nämligen kasta ner saker mellan springorna på trappräcket till nedervåningen.
Men denna gång var det ingen leksak, det var min son...

Han åkte med sin Bobbycar nerför trappen, trappen där JAG glömt stänga grinden.

Jag får ångest bara av att skriva det här inlägget men med facit i hand känns det som om det aldrig inträffat, det blev nämligen inte en skråma på honom. JAG TACKAR GUD! (tror egentligen inte på honom, men skulle kunna börja.)

Han skrek, självklart. Men han fick ett litet märke vid tandköttet och en liten bula i huvuden, jag och Håkan spenderade vår lördagkväll på akuten. Vi åkte in för att vara på den säkra sidan. Men han måste ha landat precis perfekt, jag ryser bara jag tänker på vad som kunde ha hänt. Det käraste man har... jag finner inga ord... Ville bara dela med mig av mina känslor för det hela känns så overkligt.

Jag som var en riktig hönsmamma innan, vad kommer jag inte bli nu???

Bordsskick

Det märks verkligen att Jack har börjat på dagis, han har lärt sig så himla snabbt. Nu äter han själv, oftast med händerna men titt som tätt slinker det in en sked eller gaffel med mat också. Han går för fullt nu också och det känns som om han är mer nöjd nu än förut. Nu kan han ta sig platser snabbare och hittar på en del bus också. Tänkte bjuda på några filmklipp för er som inte ser honom så ofta.